Vapepa-info 2018 svenska - Lehtiluukku.fi

Frivilliga räddningstjänsten – ett nätverk av hjälpare VAPEPAinfo 2018 vapepa_1_2018_ruotsi.indd 1 23.10.2018 14.35
2 VAPEPAinfo Vapepa-info 2018 UTGIVARE Finlands Röda Kors, Fabriksgatan 1 a, 00140 Helsingfors REDAKTION Sari Häkkinen DESIGN OCH LAYOUT Graafinen suunnittelu Gomedia Oy OMSLAGSBILD Joonas Brandt ÖVERSÄTTNING Grano TRYCK Takomo Tuotanto Oy ISSN 1456-2553 Frivilliga räddningstjänsten INNEHÅLL VERKSAMHETEN • är frivillig • stöder myndigheterna • organiserad • utbildad medborgarverksamhet – ETT NÄTVERK AV HJÄLPARE SAMLAR frivilligorganisationer inom olika områden BISTÅR myndigheterna i stöduppgifter till räddningsarbetet DE VANLIGASTE uppgifterna är att söka personer som försvunnit och ge första omsorgen efter bränder VERKSAM HETEN samordnas av Finlands Röda Kors IDÉN: Varje förening erbjuder sitt eget kunnande, sina frivilliga och sin utrustning till stöd för myndigheterna i nödsituationer. Organisationerna övar samarbete regelbundet. Ledare ..........................................................................3 Var är jag Presentation av mobilappar för dem som rör sig i terräng .........................................................4 Frivilliga räddningstjänsten i siffror Vårt arbete beskrivet i bilder och siffror ........................6 I kamp mot snön och tiden Snöräddning i fjällen kräver snabbhet och omdöme ....8 Från kurser till utryckning Kurserna och övningarna förbereder de frivilliga inför verkliga situationer .................................................11 Med frivilligarbete i blodet Far och dotter berättar vad som förenar dem i frivilligarbetet .........................................................12 OHTO har gjort larmen snabbare Det nya larmsystemet underlättar de jourhavandes arbete ........................................................15 Frivilliga En sjöräddare och en Röda Korset-frivillig berättar sin historia .........................................................16 Har du vad som krävs? Gör ett snabbtest för att ta reda på dina dolda talanger och hitta din egen inriktning inom Frivilliga räddningstjänsten ....................................18 M A R K U S K II LI vapepa_1_2018_ruotsi.indd 2 23.10.2018 14.35
VAPEPAinfo 3 INNEHÅLL LEDARE D et talas mycket om påverkan och inflytande just nu. Också Frivilliga räddningstjänsten har i egenskap av samordningsorganisation fått frågan vilka effekter Frivilliga räddningstjänstens verksamhet har och på vad. Besparingar för oss alla Idén med Frivilliga räddningstjänsten är att ställa frivilliga experter från olika organisationer myndigheterna till förfogande i mångahanda hjälpsituationer. I en stor hjälpsituation kan myndigheterna fokusera på sina egentliga uppgifter om de frivilliga får sköta sådana uppgifter som kräver många hjälpande händer. Myndigheten ansvarar för verksamheten, men om det finns tillräckligt med hjälpare når hjälpen snabbare fram. Under 2017 utförde räddningstjänstens frivilliga omkring 25 000 timmar frivilligarbete till stöd för myndigheterna. Om arbetet vore avlönat skulle det kosta oss skattebetalare hundratusentals euro. Effektivitet tack vare utbildning Myndigheterna utnyttjar ofta expertisen hos erfarna frivilligledare i olika skeden av en hjälpoperation för att uppnå ett bättre resultat. Skillnaden mellan utbildade frivilliga och spontana grupper som organiserar sig till exempel i sociala medier ligger just i möjligheten att ledas och förmågan att agera systematiskt också i stora grupper. Eftersom Frivilliga räddningstjänsten leder sin egen verksamhet kan myndigheten hänvisa människor som vill ställa upp till Frivilliga räddningstjänsten för snabbskolning och handledning. Då når allas hjälp fram. För att organisationerna ska fungera enhetligt och förutsägbart sinsemellan, samordnar Röda Korset den gemensamma verksamheten och stöder de frivilliga i larmgrupperna. Exempel på sådant stöd är gemensam utbildning, kommunikation och larmsystemet OHTO. Säkerhet i hemmen och på arbetsplatser I den här tidningen berättar Mari Rantio, frivillig från Hauho, att hon började delta i Röda Korsets verksamhet för att hon velat lära sig första hjälpen. Samma färdigheter som används för att stödja myndigheter i larmsituationer skapar också trygghet när överraskningar inträffar i den egna vardagen. Den hjälpberedskap och säkerhet som de frivilliga för med sig syns i många hem och på många arbetsplatser. Pengar och medmänsklighet Många myndighetsuppgifter kan utföras effektivare och snabbare med de frivilligas hjälp. Frivilliga räddningstjänsten innebär att man sparar myndighetsresurser och pengar, men det viktigaste är att minska det mänskliga lidandet. Utbildade frivilliga har kompetens och, framför allt, tid att bemöta människor i nöd också mitt under en akut hjälpoperation. Det är svårt att räkna allt detta i euro, men resultatet är tydligt: Frivilliga räddningstjänsten ger effekt. Beredskapskoordinator Arsi Veikkolainen Finlands Röda Kors Påverkande frivilliga Frivilliga räddnings tjänsten innebär att man sparar pengar, men det viktigaste är att minska det mänskliga lidandet. JO O N A S B R A N D T M A R K U S K II LI vapepa_1_2018_ruotsi.indd 3 23.10.2018 14.35
4 VAPEPAinfo M ånga har hört berättelser om någon bekants bekant som tagit sig hem från ödsliga skogar utan vägar genom att ge akt på var lavar växer, hur myrstackar ligger belägna och hur täta trädens grenverk är. – Visst kan naturen ge vinkar, men man bör alltid ha med sig en karta, säger Katri Lilja, evenemangschef vid Finlands Orienteringsförbund. Liljas arbete går ut på att främja evenemang som orienteringsföreningarna ordnar, till exempel de populära kvällsorienteringsrundorna. Det lönar sig att också ta med kartan när man åker för att plocka bär eller svamp. Varje sommar går många finländare vilse när de tappat riktning mitt under bärplockandet. Karta enligt behov – Det finns kartor för olika behov. När man rör sig ute i naturen ska man ha en karta som visar terrängens formationer, säger Lilja. – Orienteringssällskapen tar fram orienteringskartor och det finns olika appar man kan använda för att se kartor i mobilen. Bokhandlarnas utbud av kartor omfattar bland annat utmärkta kartor över nationalparkerna. Bara Google Maps i telefonen räcker sällan eftersom bara vägar och sjöar framgår där. Man bör studera kartan i god tid, redan innan man ger sig ut. Ofta är det vettigast att styra stegen mot områden med stigar och lämpligt jämn terräng. När man planerar sin egen rutt är det bra att samtidigt välja en ”flyktväg”: det väderstreck man ska röra sig i om man går vilse från den utsedda färdrutten. – Flyktvägen ska helst erbjuda något stort, utdraget föremål. Exempelvis en å, en sjö eller en väg som man kan följa för att hitta tillbaka, säger Lilja. Väderstrecket tar man snabbast reda på med hjälp av en kompass. Om man inte har en kompass med sig kan man vid klart väder avgöra väderstrecket med hjälp av solen – eller i sista hand genom att iaktta myrstackars läge och hur trädgrenarna vänder sig. Man kan lokalisera sig i terrängen på olika sätt. En karta är nödvändig när man rör sig ute i skogen, men också en mobiltelefon kan vara till nytta, berättar Katri Lilja som är evenemangschef vid Finlands Orienteringsförbund. TEXT SARI HÄKKINEN BILD PETTERI KIVIMAA VAR ÄR JAG? vapepa_1_2018_ruotsi.indd 4 23.10.2018 14.35
Appar till gagn för dem som rör sig ute i skog och mark TERRÄNGKARTOR • Kartmaterial att välja bland • Innehåller en god grundkarta över terrängen, flygkartor och sjökort • Spara rutten (extra avgift) • Förladdning av kartor (extra avgift) FICKLAMPA • Ficklampsapp för mobiltelefonen • I vissa apparater finns en genväg för att sätta på lampan (exempelvis att apparaten ska skakas på ett visst sätt) 112 FINLAND • Förmedlar automatiskt positionsuppgifterna vid nödsamtal • Det finns också andra larmnummer • Utflyktsställe • Utflyktsmål i naturen och rutter på kartan MOBO – MOBILORIENTERING • Utmärkt hjälpmedel för orienteringsträning på egen hand • Appen har en högklassig digital orienteringskarta och en elektronisk kompass. • Man kan stämpla med en smarttelefon vid kontrollerna. • Kartor och kontroller runt om i Finland. För närvarande finns 169 öppna banor i Finland. • I samma app finns också kartor över andra länder. • Obs. Orienteringskartan täcker inte hela Finland. • mobo.suunnistus.fi INTERNETAPPEN MAPANT • En detaljerad, riksomfattande karta som sammanställts av laserskannat material • Mellan en grundkarta och en orienteringskarta i precision • Att användas med webbläsare • Det valda området kan sparas som bildfil på apparaten. • Vägen kan mätas med linjal. • mapant.fi Listan har sammanställts av Timo Mikkola, expert på elektroniska medier vid Orienteringsförbundet. VAPEPAinfo 5 När man tappar riktningen I skogen glömmer man snabbt bort tiden. Lilja tipsar att man, när man hittar ett bra bäreller svampställe, gärna ska lämna sina saker på en högt belägen punkt så att de syns på avstånd. Samtidigt är det bra att granska sin omgivning med eftertanke: varifrån har jag kommit och vart är jag på väg? – Troligtvis finns något som urskiljer sig i närmiljön: en sluttning, ett träd med speciell form, utkanten av ett kalhygge eller en stor sten. Om terrängen är likadan överallt och platsen är obekant går man lätt vilse, konstaterar Lilja. – Därför är det viktigt att komma ihåg från vilken riktning man kommit. Ett sätt är att placera sin matsäck högt upp på en sten och i närheten exempelvis en flaska i den riktning man kommit till stenen från. Om man trots allt går vilse, ska man inte låta sig oroas. – Vi människor klarar oss nog hemma också några timmar för oss själva. På samma sätt klarar man sig också i skogen om man är frisk och inte har skadat sig. Framför allt ska man inte börja springa planlöst i någon slumpmässig riktning. Särskilt snabbt tappar man greppet om sin egen position om terrängen ser likadan ut överallt. Då måste man slå sig ner för en stund, fundera på varifrån man kommit och titta på kartan. När man börjar få grepp om var man befinner sig, ens på en halv kilometer när, kan man lugnt välja i vilken riktning man ska röra sig. Man måste inte alltid genast börja gå någonstans. Om det inte är fara för att man förfryser eller blir blöt, kan man också stanna upp för en stund för att samla krafter och äta sin matsäck. Om man berättat om sina utflyktsplaner för någon innan man åkt iväg kommer undsättningen troligtvis till sist. En karta dör inte bort Under denna mobiltelefonernas era är det inte många som tar med sig papperskartor längre. Om kartans diagram, punkter och linjer ter sig obegripliga, kan man bekanta sig med kartläsning i sin egen takt, till exempel i närmaste motionsslinga. När man väl hittar det välbekanta områdets stenar, stigar och kullar på kartan, kan man så småningom med kartans hjälp börja leta sig bortom den bekanta rutten. Ett orienteringsproffs skulle ändå inte på rak arm döma ut användningen av mobiltelefon för att avgöra positionen. Exempelvis kan man ha hjälp av mobilnavigatorns karta om man går vilse eftersom appen, trots att kartan inte är detaljerad, visar närmaste väg och i vilken riktning man ska gå. Lilja bekänner dock att hon själv är en ”kartnörd”. – Mobilen kan sluta fungera. Så länge man inte stiger på kompassen och ser till att hålla kartan under plastskydd vid regn, fungerar karta och kompass alltid. Man kan vänja sig med att läsa kartor exempelvis på en välbekant motionsslinga. vapepa_1_2018_ruotsi.indd 5 23.10.2018 14.35
6 VAPEPAinfo FRIVILLIGA RÄDDNINGSTJÄNSTEN I SIFFROR Av de frivilliga är 46 procent kvinnor och 54 procent män. 46 % 54 % Finlands Röda Kors 370 grupper Finlands Jägarförbund 80 grupper Orienteringsförbundet 40 grupper FLEST LARMGRUPPER Finlands Sjöräddningssällskap 2017: Finlands Flygräddningssällskap 2017: 46 LARM OM EFTERSPANING MED FLYG 76 FLYGTIMMAR VAD ÄR FÖRSTA OMSORGEN? Första omsorgen betyder att människans basbehov tas hand om genast efter en olycka eller en kris. I praktiken kan första omsorgen till exempel betyda att man stöder myndigheterna genom att ordna kläder, proviantering eller nödinkvartering. 348 SJÖRÄDDNINGSUPPDRAG 27 PERSONER RÄDDADES JO O N A S B R A N D T De statistiska uppgifterna för Frivilliga räddningstjänsten sammanställdes i april–maj 2018 av uppgifter ur larmsystemet OHTO och från medlemsorganisationerna. vapepa_1_2018_ruotsi.indd 6 23.10.2018 14.35
VAPEPAinfo 7 Allmän räddningstjänst: Eftersökning av försvunna i genomsnitt 3–4 gånger i veckan Första omsorgen i genomsnitt 2 gånger i veckan Sammanlagt 416 larm år 2017 FRIVILLIGA RÄDDNINGSTJÄNSTEN I SIFFROR FLEST LARMGRUPPER FRIVILLIGA ENLIGT LANDSKAP Södra Karelen Södra Savolax Norra Savolax Kymmenedalen Mellersta Finland Lappland Tavastland Egentliga Finland Nyland Österbotten Österbotten Satakunta Norra Österbotten och Kajanaland Norra Karelen De frivilliga utförde omkring 25 000 arbetstimmar i larmuppdrag 2017. JO O N A S B R A N D T JO O N A S B R A N D T Åland vapepa_1_2018_ruotsi.indd 7 23.10.2018 14.35
8 VAPEPAinfo I KAMP MOT SNÖN OCH TIDEN Johanna Parhaniemi, som bor vid foten av Yllästunturi med sin hund, är redo att hjälpa till om ett snöskred inträffar. TEXT SARI HÄKKINEN BILD MARKUS KIILI D et bästa man kan få ögonen på om man hamnat under ett snöskred är en spade. Man måste snabbt gräva ett hål genom snödrivan ut till yttervärlden eftersom det inte finns rum att röra sig eller andas i tätt packad snö. Det kan mycket väl hända att man råkar på Johanna Parhaniemi i andra ändan av spaden. Tillsammans med sin räddningshund hör Parhaniemi, som bor vid foten av Yllästunturi och deltar i Frivilliga räddningstjänsten och Frivilliga brandkåren, till snösäkerhetsgruppen som söker efter människor som hamnat under snöskred i fjällen. Det började med en liten hund Parhaniemis räddningshobby började med en liten hund. – Piku var en liten, ängslig stackare till hundvalp. Jag tänkte att jag måste börja träna något med honom. Den nyblivna hundägaren anslöt sig till Finlands Räddningshundförbund och den lokala räddningshundföreningen. Efter några års intensiv träning blev Piku en VIRTA-hund: tillsammans med sin matte godkändes han i första kontrollen av hund och förare, vilka bistår myndigheterna. Parhaniemi var redan bekant med eftersökning eftersom hon hade deltagit i Frivilliga räddningstjänstens sökinsatser i terräng under några års tid. Kommunens brandchef tog med Parhaniemis och ett annat ekipage skolat i byn i räddningsverkets snösäkerhetsgrupp. Hundförarna hör till Ylläs frivilliga brandkår och får larm om snöskred samtidigt som räddningsmyndigheterna. Parhaniemi gläder sig åt att man lyckats förkorta responstiden eftersom möjligheten att överleva för någon som hamnat under en lavin snabbt försvagas efter de första 15 minuterna. Om det bildats en luftficka under snön har räddarna något mer tid. Varje minut är värdefull. En annan utförsåkare är alltid den snabbaste hjälpen Snösäkerhetsgruppen behövs eftersom alltfler freeride-åkare kommer till Yllästunturis backar. När de börjar åka utanför de backar som underhålls, ökar risken för snöskred. – Utgångspunkten är att den bästa hjälpen en utförsåkare kan få alltid kommer från en annan åkare. När en räddningshund är på plats är situationen redan mycket bekymmersam. Ändå finns det alltid enskilda snöskovandrare som ger sig ut utan sällskap eller personsökare, säger Parhaniemi. En personsökare är en apparat som de som rör sig ute i terrängen har med sig för att ta emot radiomeddelanden. Personvapepa_1_2018_ruotsi.indd 8 23.10.2018 14.35
VAPEPAinfo 9 Johanna Parhaniemi berättar att hennes spanska vattenhund, Piku, är en enträgen sökare. – Han godkänner inte att någon saknas utan söker tills den försvunna hittats. vapepa_1_2018_ruotsi.indd 9 23.10.2018 14.35
10 VAPEPAinfo sökarna används för att lokalisera folk som hamnat under snöskred. När en personsökare tar emot meddelanden ger den ifrån sig kraftiga ljudsignaler. Den mottagande personsökaren leder användaren till den sändande apparaten. Inom det område som personsökaren avgränsar söker man den försvunna personen med en sond, en lång och lätt käpp, som används för att stöta runt i snön. När sonden påträffar offret börjar man gräva fram hen. Att gräva i snö kräver teknik. Det viktiga är att få ut offret så snabbt som möjligt, samtidigt som man aktar sig för att trampa i eventuella luftfickor som bildats i snön. När offret grävts fram försöker man med räddningsverkets snöskoter transportera hen till vägen och ambulansen. På många ställen kan ändå en räddningshelikopter vara det enda alternativet. – Att ta sig fram till lavinområdet är ofta den största utmaningen. Pudersnö uppskattas av utförsåkarna men ger inget grepp under snöskotern, som särskilt uppförs behöver mer bärande skare under sig, säger Parhaniemi. En oförsiktig hjälpare kan orsaka ett nytt skred I Ylläs tränar frivilliga hundar med förare tillsammans med myndigheterna fyra–fem gånger om året, i de egna grupperna varje vecka. Syftet med träningen är framför allt att lära sig fungera i team. Under träningen får hunden vänja sig vid de högljudda personsökarna och människorna, medan människorna får vänja sig vid att hunden ibland kilar mellan benen på dem. Det är viktigt med träning eftersom en okunnig hjälpare i värsta fall kan orsaka ett nytt snöskred eller få ett flak som snön bildat att rasa ihop. Särskilt de som först anländer måste vara försiktiga så att de inte får ytterligare snö att rasa längs sluttningen och över dem som ännu är på väg upp. Såväl hund som förare måste kunna agera också i svårt väder. I fjällen måste man ha respekt för naturen och hålla sig sansad: på fjällsluttningarna finns ställen som man i vissa väder inte alls ska beträda. Laviner många gånger varje vinter Den exotiskt klingande fjällräddningsverksamheten känns som ett naturligt val för Johanna Parhaniemi. Man gör det som behövs. – När här ligger ett metertjockt snötäcke på vintern skulle vi ändå inte kunna utföra traditionella övningar för eftersökning i terräng. I stället tränar vi på att gräva tunnlar i snön, där föraren sedan gömmer sig och hunden får söka. Fjällräddare är bekanta med snöyra, och köldgrader är det normala vädret. – Snötunneln är oftast den mest eftertraktade platsen under övningarna eftersom det är varmast där, säger Parhaniemi och skrattar. Tills vidare har Parhaniemi inte råkat ut för faktiska larmsituationer. Till fjällräddarnas glädje har de säkerhetsutbildningar som utförsåkningsföretagarna ordnar blivit allt populärare i takt med att antalet freeride-åkare ökat. De flesta freeride-åkare har redan erfarenhet av brantare backar, exempelvis från Centraleuropas berg. Snöskred inträffar trots allt nästan varje vecka och ”lavinsäsongen” varar många månader, från förvintern till långt in på våren. Det första larmet kan alltså pipa till i Parhaniemis telefon nästan när som helst. Från kafévärdinna till räddare på ett par minuter När Parhaniemi inte tränar snöräddning med Piku, driver hon ett skidkafé vid foten av fjället. Till den närmaste skredbenägna sluttningen är det bara ett par kilometer från kaféet. I det glesbebyggda Lappland står det klart för alla att alla kunniga hjälpare behövs, eftersom det kan ta länge innan myndigheterna kommer fram. Parhaniemi tar därför alltid med sig Piku till arbetsplatsen, för säkerhets skull. Hon tycker det nästan känns onödigt att fråga vad som motiverar henne i hobbyn. – Nog vore det väl ändå konstigt om någon försvann i fjällen och jag skulle sitta ute på kaféets gård och rulla tummarna och titta på när räddningsverket åker förbi med sirenerna tjutande, säger hon. – Det är naturligt att hjälpa till. När någon saknas går man ut och gräver fram hen. Att ta sig fram till lavinområdet är ofta den största utmaningen. vapepa_1_2018_ruotsi.indd 10 23.10.2018 14.35
VAPEPAinfo 11 UTBILDNINGSVÄGAR När du kan, vågar du hjälpa. Som medlem i Frivilliga räddningstjänsten ges du alltid utbildning för dina uppgifter. Övningar tillsammans med myndigheterna förbereder dig och din grupp för riktiga uppdrag! GRUNDLÄGGANDE UTBILDNING LARM OCH ÖVNINGAR REGIONAL FORTBILDNING NATIONELL FORTBILDNING LARM OCH ÖVNINGAR Marthor i Frivilliga räddningstjänsten Helena Hallikas, Imatra ”Jag började delta i Frivilliga räddningstjänsten tillsammans med andra aktiva frivilliga. Länge har jag också varit Röda Korsets besökare på fängelser och jag har deltagit i Räikköläs Marthaförening i 20 år. Inom Frivilliga räddningstjänsten deltar jag vanligtvis i sökinsatser efter försvunna personer i terräng. Ofta tror man att marthor är experter på alla områden. En gång när jag just fått på mig stövlarna och stod i hallen i beråd att ge mig av till skallgångskedjan med de andra, drog någon mig i ärmen. Personen sade att därborta ligger köket, där står kylen och här är ingredienserna – kan du breda smörgåsar och koka kaffe till de som deltar i eftersökningen? Och visst, man gör det som behövs. Jag fick tag på en annan martha och allt gick vägen. Jag hade redan erfarenhet av att utspisa stora grupper eftersom vi drev catering inom marthaföreningen och varje år kokar älgsoppa åt byborna. För att vara med i Frivilliga räddningstjänsten är det ändå inte nödvändigt att ha specialkunnande – man kan göra allt när man gör det tillsammans. Till de största glädjestunderna hör att hitta den försvunna vid liv. Även om det ibland känns tungt att ge sig ut, ger varje uppdrag lön för mödan. Också svåra saker blir roliga att göra i en bra grupp.” MIRVA LIIMATTA vapepa_1_2018_ruotsi.indd 11 23.10.2018 14.35
12 VAPEPAinfo M ånga nya bekanta från Finland och andra kulturer – det var det som flickan från småorten tyckte var mest spännande med Röda Korsets läger. Hemma i Vaala diskuterades inte frivilligarbetet egentligen, utan det ingick helt enkelt i vardagen. – Både pappa och mamma deltog i Röda Korsets verksamhet. Vi barn hängde med på olika möten och utbildningar, och fick också vara patienter vid olika första hjälpen-övningar, säger Paula Ratava med ett leende. Viljan att hjälpa ligger i generna Intresset för frivilligarbete kommer sig för Paula Ratava särskilt ur viljan att hjälpa. Hon deltar i både naturföreningars och Röda Korsets verksamhet. Det egentliga frivilligarbetet började genom oljebekämpning för tio år sedan. I våras blev Paula frivilligledare och utbildare vid WWF:s grundkurser i oljebekämpning. Genom projektet Frivilliga oljebekämpare, som är gemensamt för medlemsorganisationerna i Frivilliga räddningstjänsten, strävar man efter att etablera oljebekämpningsverksamheten runt om i Finland. – Genom naturföreningarna vill jag hjälpa naturen. Om det exempelvis inträffar en oljeolycka blir naturen ett oskyldigt offer. Också att hjälpa människor via Röda Korset ligger mig varmt om hjärtat. Hjälpviljan sitter säkert i generna – jag vill hjälpa oavsett om jag får lön för det eller inte, säger Paula Ratava. Också Lauri Ratava upplever att han fått viljan att hjälpa i arv från sin mor. – Frivilligarbetet är också ett andningshål för mig själv – när man hjälper andra känns det också bra för en själv, konstaterar Lauri Ratava. MED FRIVILLIG ARBETE I BLODET Lauri och Paula Ratava är far och dotter, men också båda aktiva inom många typer av frivilligarbete. De förenas i viljan att hjälpa – såväl naturen som andra människor. TEXT OCH BILD TERHI TAIKAVAARA Jag vill hjälpa oavsett om jag får lön för det eller inte. vapepa_1_2018_ruotsi.indd 12 23.10.2018 14.35
VAPEPAinfo 13 vapepa_1_2018_ruotsi.indd 13 23.10.2018 14.35
14 VAPEPAinfo Särskilt i glesbygden framhävs frivilligarbetets sociala innebörd. Sträckan från Ratavas hus till närmaste granne är en och en halv kilometer. Då är det viktigt att man får sociala kontakter via frivilligarbetet. – Vi har länge jobbat tillsammans i ett gäng med likasinnade. Det är något som ger en mycket glädje. Jag vill hela tiden göra och lära mig nya saker. Därför gick jag med i projektet Frivilliga inom oljebekämpning, säger Lauri Ratava. De frivilligas ansvar ökar I dagens samhälle intar frivilligarbete en allt viktigare roll. Paula och Lauri tycker att organisationer i dag har många uppgifter särskilt med anknytning till människor välbefinnande och naturskydd, och som egentligen borde skötas av myndigheterna. Hjälpbehovet har ändå inte minskat under årens lopp. – Också mycket sådant som jag anser att man kunde betala för görs i form av frivilligarbete. Om staten inte vill satsa på något blir det ofta frivilliga som gör det i stället, säger Paula Ratava. Lauri Ratava, som varit med i Röda Korset i hela trettio år och nästan lika länge i Frivilliga räddningstjänsten, har sett samhället och föreningsarbetet förändras. – Frivilligarbetets roll i samhället har hela tiden ökat. Då borde det också ges resurser. När det gäller efterspaning är vi nöjda med den hjälpvilja som väcks exempelvis i sociala medier, men hjälpen skulle vara betydligt mer effektiv om vi kunde utbilda människor för uppgiften. I Frivilliga räddningstjänsten finns 52 möjliga organisationer att ansluta sig till och samtidigt får man försäkringsskydd, påpekar Lauri Ratava. Den egna orken framför allt Diskussionen i dagens samhälle kretsar naturligt kring organisationernas roll och det krympande antalet aktiva frivilliga. Enligt Lauri Ratava är arbetslivets krav nuförtiden så höga att det sällan finns tid eller ork för frivilligarbete i korstrycket av arbete, familjeliv och hobbyer. – Jag har sett folk som deltar i frivilligarbetet tröttas ut, och många upplever exempelvis att de allt tätare jourerna är utmattande. Hjälparna måste sörja för sig själva också, säger Lauri Ratava. Paula Ratava har märkt samma sak i sitt eget liv. Kalendern fylls med olika organisationers utbildningar, möten och övningar. Ibland undrar Ratava, som är lärare i språk, geografi och biologi med examen som miljöfostrare, hur alla vardagens pusselbitar ska passas samman med föreningsarbetet. – Nu då jag varit arbetslös har jag ändå tid för frivilligarbetet, vilket känns meningsfullt. Ibland förvånas jag också själv över hur mångsidigt fältet med frivilligarbete är, säger Paula med ett skratt. Följande generation hjälpvilliga växer redan upp – Paulas söner på 4 och 8 år följer intensivt med moderns frivilligarbete. – Pojkarna kommer säkert att få vara patienter i någon första hjälpen-övning, precis som min egen karriär i frivilligverksamheten inleddes. FRIVILLIGA INOM OLJEBEKÄMPNING ÄR ETT SAMPROJEKT MELLAN FRIVILLIGA RÄDDNINGS TJÄNSTENS MEDLEMS ORGANISATIONER. I projektet bildas regionala utbildade frivilligkårer som bistår myndigheterna och ger dem stöd i strandsanering av olja. Frivilligkårerna sanerar nedoljade stränder och kan vid behov leda sin verksamhet självständigt, sörja för olika aktörer och utbilda fler frivilliga för arbetet. Frivillig arbetet borde också ges resurser. vapepa_1_2018_ruotsi.indd 14 23.10.2018 14.35
VAPEPAinfo 15 I nnan Frivilliga räddningstjänstens nya larmsystem OHTO infördes, kallades de frivilliga i många landskap ut på uppdrag genom ett uppringningsschema. Den beredskapsjourhavande som hade jour kontaktade larmgruppernas larmpersoner per telefon eller textmeddelande, och dessa ringde i sin tur till sina egna gruppmedlemmar. Också i Satakunta gick telefonerna varma. – En timme var ingenting i det gamla systemet, säger Juha Laine lite roat. Laine är beredskapsjourhavande vid Frivilliga räddningstjänsten i Björneborg och Norra Satakunta. – Larmgruppernas larmpersoner meddelade sedan mig hur många av deras frivilliga som deltar i operationen. För myndigheterna måste man inledningsvis uppge hur många personer magkänslan sade att man får ihop. Erfarenheten gjorde visserligen uppskattningen rätt god, men ingen precis information fanns att tillgå. Exaktare information till myndigheterna Efter att OHTO togs i bruk i Norra Satakunta för ett par år sedan har det blivit snabbare att ge larm. – Nu går det på fem minuter. Jag kan säga exakt hur många människor vi får för uppdraget, säger Laine. Seppo Määttä, beredskapsjourhavande i Övre Savolax, har liknande erfarenheter av den förbättrade kommunikationen. – Det underlättar att man i OHTO genast kan se de grupper som larmas och antalet personer, och att svaren kommer i realtid. Tidigare sköttes larmen i Övre Savolax med grupptextmeddelanden som skickades via internet, men i akuta lägen ringde man direkt för att kalla in de närmaste hjälparna. Övergången från gruppmeddelandena till OHTO känns inte stor enligt Määttä. Den gamla tjänsten finns fortfarande som backup, men de har inte behövt tillgripa den. Grupperna fortfarande viktiga När man tidigare kallade in folk gruppvis går meddelandet nu ut till alla som är lämpade för uppdraget. Såväl Laine som Määttä har märkt att det nya systemet har påverkat larmgruppernas verksamhetssätt. – Tidigare samlades många grupper på någon viss plats efter att larmet kommit, de hämtade sin utrustning och gav sig kollektivt i väg, säger Laine. – Även om var och en ger sig i väg för sig själv, är det fortsättningsvis viktigt att inom gruppen komma överens om de grundläggande sakerna: vem åker på uppdraget, vilken utrustning ska tas med och så vidare. I bägge landskapen har man också noterat att meddelanden från OHTO inte alltid besvaras. – För många är tröskeln hög att svara om man inte kan delta, tror Laine. – Ur beredskapsjourhavandes perspektiv är det ändå viktigt att veta vem som inte kan komma. Då kan den jourhavande besluta om man ska vänta på fler svar eller utvidga kretsen av frivilliga som larmas. Jourhavande har mer tid för andra uppgifter Den beredskapsjourhavandes arbete fortsätter långt efter det att de första frivilliga larmats till platsen. Via OHTO kan den jourhavande mitt under operationen skicka ut mer information åt deltagarna eller kalla in fler frivilliga eller mer utrustning. Laine har använt den tid som larmsystemet sparat in till andra uppgifter som en beredskapsjourhavande har. I de senaste larmuppdragen har han allt oftare kontaktat Frivilliga räddningstjänstens ledare och hört sig för om exempelvis behovet av proviant och ytterligare deltagare. Laine, som skött sitt jobb som beredskapsjourhavande i många år, är nästan förvånad över hur mycket uppgiften förändrats genom OHTO. – De beredskapsjourhavandes roll har verkligen krympt. När jag nyligen skickade ut larm tog det några minuter sittandes här hemma i soffan och jag undrade för mig själv om det verkligen kan vara så här enkelt, säger han förvånat. OHTO HAR GJORT LARMEN SNABBARE Larmsystemet OHTO, som varit i bruk i drygt ett år, har underlättat arbetet för de beredskapsjourhavande. Det nya systemet kräver av larmgrupperna att spelreglerna gås igenom. SÅ HÄR GÅR LARMET I OHTO 4. De frivilliga svarar huruvida de kan komma eller inte. 5 . Vid behov kallar den jourhavande ut fler frivilliga och mer utrustning under operationen. 3. Jourhavande larmar de frivilliga per textmeddelande via OHTO. 2. Jourhavande kallar ut en ledare vid Frivilliga räddningstjänsten på uppdraget. 1. Beredskapsjourhavande får myndighetslarm. vapepa_1_2018_ruotsi.indd 15 23.10.2018 14.35
” SAIJA NAARAJÄRVI, JÄMSÄ Jag är styrman på vårt sjöräddningsfartyg när vi har jour. Jag utför alla typer av jobb som finns på ett sjöräddningsfartyg, från verksamhetsplanering, ledning och arbete på kommandobryggan till arbete ute på däck. Jag är också huvudsaklig utbildare i första insatsen vid Sjöräddningssällskapet, och utvecklar alltså verksamheten och utbildar i första insatsen. Det bästa är att man får utvecklas. Jag har fått enormt många upplevelser och har lärt mig så mycket. Det jag minns bäst var sjöräddningsövningen Sarex i Danmark, som var gemensam för sjöräddningsmyndigheterna i hela Östersjöområdet. Under varje hjälpuppdrag lär man sig något nytt. FRIVILLIGA JO O N A S B R A N D T 16 VAPEPAinfo vapepa_1_2018_ruotsi.indd 16 23.10.2018 14.35
” MARI RANTIO, HAUHO Tidigare åkte jag i jobbet runt till folk som bodde långt borta. Jag tänkte att jag måste kunna agera om någon till exempel drabbas av en sjukdomsattack och hjälpen är långt borta. Jag välkomnades genast i Röda Korset. Nu är jag ledare för en första hjälpenoch beredskapsgrupp. Röda Korset har under åren gett mig min kärnfamilj och min sociala familj – min äkta hälft och mina bästa vänner. Jag är inte rädd för att möta människor i nöd. Det bästa är de stunder när det människor jag hjälpt tackar mig efteråt. JO O N A S B R A N D T JO O N A S B R A N D T VAPEPAinfo 17 vapepa_1_2018_ruotsi.indd 17 23.10.2018 14.35
18 VAPEPAinfo HAR DU VAD SOM KRÄVS? Skulle du bli en bra oljebekämpare, kommunikatör eller beredskapsjourhavande? Gör testet och finn dig ett uppdrag hos Frivilliga räddningstjänsten! KONTAKTUPPGIFTER ”Jag är vidsynt och granskar gärna saker på håll.” FLYG RÄDDARE I LUFTEN GÖR TESTET SÅ HÄR: Bestäm först om du vill vara frivillig på land, till sjöss eller i luften – eller överallt. Välj sedan den mening som bäst beskriver just dig. Och se där – nu har du hittat ditt eget frivilliguppdrag! ”Jag är en hejare på att hitta saker och folk. Mina kompisar berömmer mitt mörkerseende.” EFTER SPANARE I TERRÄNG ”Jag kommer väl överens med fyrfota kollegor.” RÄDDNINGS HUNDS FÖRARE ”Jag har en stor axel och en varm famn.” FRIVILLIG INOM PSYKISKT STÖD ”Om jag får tag på en klädhängare, en kabelsnutt och en gammal TV kan jag skapa radiokontakt till Australien.” KOMMUNI KATÖR ”Motorvägar bildar mitt själslandskap och helst har jag asfalt under fötterna.” TRAFIK DIRIGENT ”Redan som barn var jag simskolans primus. Om jag inte vore människa skulle jag vara fisk.” DYKARE INOM FRIVILLIGA RÄDDNINGS TJÄNSTEN TILL HAVS ”När det gäller utrustning är mer alltid mer. Jag vill ha både hjälm, overall, räddningsväst och radiotelefon.” SJÖ RÄDDARE ”Korvsoppa för femtio pers, skjuts från Rovaniemi till Hangö eller hundra tandborstar – jag fixar det!” FRIVILLIG INOM FÖRSTA OMSORGEN ”Jag är van vid stora städarbeten. Röra och smuts bokstavligen kallar på mig.” OLJE BEKÄMPARE ”Jag är enträgen och har ett synnerligen gott luktsinne.” RÄDDNINGS HUND PÅ LAND vapepa_1_2018_ruotsi.indd 18 23.10.2018 14.35
VAPEPAinfo 19 Hitta den organisation och utbildning som passar dig: vapepa.fi/sv Inom Frivilliga räddningstjänsten finns både uppdrag som kräver erfarenhet och sådana som lämpar sig för nybörjare. Kontakta en medlemsorganisation i Frivilliga räddningstjänsten, så berättar vi mer! KONTAKTUPPGIFTER Finlands Röda Kors är samorganisation för Frivilliga räddningstjänsten och ansvarar för den nationella och regionala samordningen av den allmänna räddningstjänsten. E-postadresser: fornamn.efternamn@rodakorset.fi. NATIONELL SAMORDNING Nationell samordning: beredskapssamordnare Arsi Veikkolainen, tfn 020 701 2137 Kommunikation: kommunikatör Sari Häkkinen, tfn 020 701 2003 Utbildning: Jukka-Pekka Kaasinen, planerare av beredskapsutbildningen, tfn 020 701 2131 Första omsorgen: beredskapsplanerare Melinda Palomaa, tfn 020 701 2127 Samordning av det psykosociala stödet: Tuula Luoma, planerare av psykosocialt stöd, tfn 020 701 2130 Frivilliga i oljebekämpningsprojektet: Projektplanerare Niki Haake, tfn 020 701 2142 Postadress: Frivilliga räddningstjänsten, c/o Finlands Röda Kors, PB 168, 00141 Helsingfors REGIONAL SAMORDNING Beredskapscheferna i Röda Korsets distrikt samordnar det regionala samarbetet mellan medlemsorganisationerna i Frivilliga räddningstjänsten och stöder larmgruppernas frivilliga runt om i Finland. Beredskapschefer HELSINGFORS OCH NYLAND (Helsingfors) Jarmo Hollstein, tfn 020 701 2361 TAVASTLAND (Tammerfors) Tommi Mattila, tfn 040 589 5780 SYDÖSTRA FINLAND (Kouvola) Eila Siira, tfn 020 701 2724 LAPPLAND (Rovaniemi) Annikki von Pandy, tfn 0400 391 868 VÄSTRA FINLAND (Seinäjoki) Aki Valonen, tfn 040 528 0902 ULEÅBORG Ari Haaranen, tfn 040 727 6691 SATAKUNTA (Björneborg) Kari Petäjä, tfn 020 701 2826 SAVOLAXKARELEN (Kuopio) Mika Korppinen, tfn 0400 648 268 EGENTLIGA FINLAND (Åbo) Tommi Virtanen, tfn 020 701 2405 ÅBOLAND (Åbo) Annalena Sjöblom, tfn 020 701 2504 ÅLAND (Mariehamn) Olof Collin, tfn 020 701 2704 ÖSTERBOTTEN (Vasa) Rolf Sund, tfn 0400 263 448 Finlands Sjöräddningssällskap samordnar sjöräddningsverksamheten inom Frivilliga räddningstjänsten: meripelastus.fi/sv/. Suomen Lentopelastusseura (Finlands Flygräddningssällskap) samordnar flygräddningsverksamheten inom Frivilliga räddningstjänsten: lentopelastus.fi. ”Jag tycker om att hålla ordning på saker, ting och folk.” LEDARE INOM FRIVILLIGA RÄDDNINGS TJÄNSTEN ”Om telefonen ringer mitt i natten vaknar jag på några sekunder. Jag skulle till och med kunna delta i en frågesport på direkten.” BERED SKAPSJOUR HAVANDE ”Jag känner redan till och kan ganska mycket. Jag kunde ha blivit lärare.” BEREDSKAPS UTBILDARE ALLT DUGER vapepa_1_2018_ruotsi.indd 19 23.10.2018 14.35
Suomen Suunnistusliitto T TT T O O R Y . . . . KE E R N E A V I II L L Y Y ETT NÄTVERK AV HJÄLPARE Finn räddaren inom dig – bli frivillig vapepa.fi/sv vapepa_1_2018_ruotsi.indd 20 23.10.2018 14.35